Idag hände nåt som väldigt trevligt på gymmet. Jag var starkast i världen i 10 minuter.. låt mig förklara.
Medan jag arbetar mig själv upp mot dagens arbetsvikter i stöt ser jag hur två unga killar storögt hänger mot glasrutan i dörren till gymmet. Tydligen har jag lyckats väcka deras uppmärksamhet genom det oväsen som en skivstång som slår i backen genererar. Jag lyfter vidare och tittar ibland åt deras håll. Dom står kvar och tycks väldigt uppspelta över vad som sker inne på gymmet. Så till slut öppnar jag dörren och frågar om dom vill komma in och sätta sig. Det ville dom. Jag förhör mig lite snabbt med dem vart dom kommer ifrån, om dom "gymmat" nånting tidigare och så. "Näej, men vi har varit in på ett gym förut". Sen kom den obligatoriska motfrågan från en av killarna: "vad tar du?" "127kg" svarar jag.
"Oooj!".
Frågan och svaret saknar egentligen relevans om man inte själv lyfter eller vet hur tungt/lätt 127kg är. För dom är det säkert astronomiskt. Men sett till världens starkaste man så är det knappt uppvärmning. Jag kunde lika gärna ha sagt 500 eller 300kg. Men det var inte grejen egentligen. Det viktiga och roliga kommer jag till snart.
Kort därefter lämnar killarna rummet för att åka hemåt.
Det som slår mig i efterhand är två saker. En mer egoistisk sida av mig som vill ha uppmärksamhet och bekräftelse. Att få vara starkast i världen är ju inte något som sker varje dag! Men det andra och mest viktiga var känslan av att få inspirera andra och förhoppningsvis ge killarna en positiv känsla av styrketräning. Kanske kommer det en dag då dom bestämmer sig för att börja lyfta själva. Att få vara med och inspirera till något sådant känns riktigt kul. Och det är något som alla vi som tränar måste bidra till - att vara ambassadörer för vår egen sport och förmedla ett gott intryck.
Om du vill ha hjälp att bli starkast kan jag varmt rekommendera www.snabbstyrka.com. Vi har massvis med grymma träningsartiklar för din träning :)
